Jag tror att en av rosenbuskarna är död. Stanwell Perpetual heter den och den var min favorit. Det var så konstigt, den hade början till knoppar först och man såg början till grönt blad på några. Jag har klippt bort synligt döda kvistar, gödslat och vattnat. Men nu ser den helt död ut. Jag har mycket att lära i trädgården, och det skulle hjälpa så mycket om jag visste vad som gått fel med den här lilla älsklingsrosen. Det verkar ha varit en tuff vinter överlag, det är flera perenner i rabatten som levt flera år som strukit med i vinter. Men varför dog rosen när den först såg ut att leva? Hmm.

Såhär fin är den när den lever.

Hjälp!

Då var vi hemma från sommarens första Byskeresa, det brukar kunna bli två per sommar om äldre delen av barnaskaran får bestämma. De älskar verkligen det stället och är det något föräldrar älskar så är det glada barn. Vi har haft en trevlig tripp trots kallväder. Ovanligt lite bad. Men det är ju som mysigt ändå när man bor i husvagn.
Några lyckade ingredienser för den här mamman har varit åska, ostkrokar, något glas vin, en sovmorgon för hela familjen men mest av allt att ha alla samlade så nära. Att höra alla när de sover, att göra allt ihop.
Vi (Jonas) provade sätta upp förtältet för första gången också, det som följde med husvagnen. Det var stort och bra, och en bra matta följde med också.
Undrar när vi åker nästa gång.
Ni ska nog få några bilder också. Såklart!

Den här sista är så fin tycker jag, Selma och Emelia sitter och pratar på pallen.

Det blir lite som en bubbla när man åker iväg sådär. Kollar inte nyheterna särskilt ofta, och det är skönt för mig att kunna koppla bort en orolig värld ibland.

Hejs svejs!

Sommar känns det som nu. Den är försenad i år. Såg bilder på växtligheten för ett år sedan och då var äppelträdet i full blom sedan en vecka, nu har det knoppar. Men bättre sent än aldrig!
Helgen som var var en långhelg, hela familjen var ledig fyra dagar. Vi for vår första tur med nya husvagnen, till vår kära vildmarkscamp vid Lögdeälven. Oj så mysigt!! Men vi fick åka hem tidigare för att batteriet blev dåligt. Men det var en härlig försmak av sommarens turer. Och miljöombyte är grejen, så är det bara, man blir lite ny i huvudet.

Hilma och Jonas sitter i köket och spelar något, Uno tror jag. Selma och Emelia leker i Emelias rum. Jag och Agda sitter i soffan.
En fin torsdag har vi, med glass i magarna.

Kram

Det är kallt ute, för kallt för att vara maj tycker jag. Hoppas värmen kommer snart, det är liksom ingen riktig fart i rabatterna. Gödslade lite idag.
Har en vildkaprifol som jag ska plantera men det är lite trixigt att veta exakt var. Jag vet ungefär men det är lite specialläge så det gäller få till det bra. Jonas går och trampar och väntar otåligt på att få börja gräva grop :).
Trädgårdslandet vi ska göra hinner det nog inte växa så mycket i iår, men jag hoppas vi får till det så vi kan så där nästa år. Man får inte ha för bråttom med saker och ting när man är nybliven fyrabarnsmamma, det gäller att prioritera rätt. Det känns som jag varit trött, sur och likgiltig och inte orkat så mycket senaste nio månaderna och som att jag vill prioritera att gottgöra mina barn och min man så de känner att jag är tillbaka. För det känns verkligen som jag kommit tillbaka från en konstig resa där jag befunnit mig i en annan parallell dimension här i huset.

En bild från igår när Selma och Emelia myser i soffan.

Hej då!

Idag säger jag grattis till min mamma på Morsdag!

Här dricker vi kaffe och äter choklad för några veckor sedan. Hon är bra min mamma. Tänk att hon var här tre omgångar och bodde hos oss ifall det skulle bli dags föda, som jourhavande barnvakt. Det är 40 mil enkel resa ungefär.  Och samma dag hon åkte hem så föddes lilla Agda. Barnvakt löste sig ändå, Jessica fixade det på bästa sätt!

Nu har det börjat växa här ute, och jag har planterat lite, bara sommarblommor än så länge men ändå.

Flaggan "hissades" idag.

Vi har haft fint besök under dagen, först Jonas bror Jocke med Angelica, Freja och Harry, sedan hans bror Jens. Jag gjorde tårta så vi fick oss lite morsdagsfika.

Det blåser en hel del ikväll. Men ljumma vindar. I förmiddags var det hurvigt med tio grader och mulet.

Au revoir!

Det blir väl eventuellt ganska ensidiga inlägg här framöver, mest om bebislivet/mammalivet och lite trädgård kan jag tänka mig. Men man vet aldrig med mig, den som är med får se.
Livet vänder fort. Från en tung graviditet och en trög vår till grönska och lyckorus. Det är ju nu framöver man kommer vara löjligt lycklig och tillfreds och samtidigt lite puckad av amningshormoner. Härlig kombination.

Jag har så mycket att vara glad för, titta bara. Och så en man som är något utöver det vanliga vill jag lova.

Barnen har fått en studsmatta, populärt! Trots att de äldre har en hos sin pappa sedan många år så är de på mattan nästan jämt.

Hoppas ni har det bra alla där ute!

Äntligen kom hon till oss! I måndags vid midnatt såg hon världen för första gången och nu är allt komplett. Min familj är det finaste jag vet. Och isen har gått från sjön. Och det är vår och varmt ute. Så är det nu, belöningen är här, den stora skatteåterbäringen, finalen, början... Kalla det vad ni vill!

Hej på er alla finingar.
Det ser ut på prognoserna som att de dagliga snöfallen tänkt upphöra nu, tack och lov. Det har varit märkligt majväder. Sol och snöfall om vartannat. Snön ligger kvar bara ett par timmar men ändå... Det har varit lite plågsamt med det här vädret just den här våren. Men det ska vara slut med det. Så snart ska det planteras blommor.

I torsdags tog jag denna bild. Nu är det ingen snö. Krattat lite i rabatterna idag och fått se lite grönska därunder.
Jonas har jobbat med en sandlåda här ute. Mamma har varit med Emelia och grejat med sina papper.

Ni får ett par bilder på Lena boll. Första från i fredags, andra från idag.

Man hoppas hela tiden att varje bild på magen ska vara den sista.

Natti natti!