Hej... Här tittar jag in som om jag besökte någon annans blogg som jag glömt. Det var visst min! Livet är som vanligt galet nu men det är ju som vanligt då!

Alldeles glad för en stund kan jag bli av att hitta årets första maskrosor. Det var som att våren kom av sig här ett tag men nu är på gång igen. Man vet ju att vi går mot sommar men känslan i kroppen blir mer verklig av att få se växtligheten vakna allt eftersom dagarna går.
Påskliljorna var underbara att stöta på de också!

För en månad sedan såg det ut så här:

 

wiolettan

3 september 2022 10:58

Håller med dig, gult är inte alls fult. En vacker färg som syns tydligt på dina fina blombilder.
Jag gillar din snöbild också. Jag är ju en typisk vinter person.
Tack snälla du för dina snälla kommentarer under den svåra tiden som har varit. Det värmde.
Varm kram till dig från mig.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fyndade en fin lång stickad höstklänning på secondhand häromdagen och det gjorde mig glad! Imorgon ska jag på ett "viktigt möte" och då får ni hålla tummarna för mig. Kram och hej från den där som vill blogga men inte orkar     ...

Den kom tidigt i år den första morgonen med frost i gräset. Som om jag känt det på mig ställde jag pelargonerna under tak igår. Bonden tröskar idag. Som inbiten lantis har jag följt utvecklingen sedan försommaren. Från nyss börjat växa till färdi...

Varför skriver jag så sällan här? Möjligen har jag för många osorterade tankar och känslor att jag inte vet vad jag skriva. Skulle behöva ett par kvällar i månaden med Elin. Det skulle nysta upp ett och annat. Hur många andra finns det som är intress...

Så var sjön frusen och dagarna korta. Halva november är bakom oss. Om två veckor tågar advent in. Farsdag idag har spenderats hemma med familjen och lite tårtliknande fika fick vi till. Två av kaninerna fick flytta från uteburen in till ka...

Att sitta bredvid en sovande hund är som att titta ut över en skog eller en sjö till ljudet av fågelkvitter eller att ha en sprakande brasa att titta in i. Bruset skalas bort och kvar blir kärnan på något sätt. Livet självt, det helt ogreppbara men u...