Hej folket när och fjärran. Vi har verkligen enorma mängder snö här den här vintern. Hade vi inte skottat baksidan i omgångar så hade taket varit jämns med snötäcket efter allt takras, och E:s fönster skulle vara helt igensnöat. Om vi ska fortsätta prata väder så har det senaste dagarna kommit en påminnelse om att våren knackar på. Det har varit mildare, snötäcket har "satt sig" lite och mina öron har hört takdropp.
Apropå prata väder, det är något jag aldrig varit bra på. Väder är intressant i sig, men prata väder är ofta ett sätt att prata med bekanta eller obekanta för att liksom ha några ord att säga. Det är inte min grej; att prata på för att prata. Jag vill liksom connecta med folk och prata om intressanta saker, inte tråkiga saker bara för att. Jag vill ofta hoppa över teatern och gå direkt på kärnan. Men världen funkar sällan så. Det ska liksom pratas en mängd ord innan intressanta saker får avhandlas. Tråkigt. Ibland stöter jag på folk som också skippar teatersnacket, men det är sällan. Småprat om väder är otroligt användbart. Ju fler du pratar väder med desto fler kärnor kan du få se.
Ja ja. Hursomhelst. I helgen sålde jag tre kaninungar, och nästa helg flyttar de två som är kvar. Det var de ungarna det!

Förra helgen stod min kära S här ute i en snödriva och hade lotteri. Vilken tjej, och vilket tålamod. Stå där och vänta på att någon ska gå förbi och köpa en lott <3

Hej med er för denna gång!

Vi har haft dop. Det fjärde och sista. Lilla Agda verkade tycka det var helt ok att döpas.

Hilma har en klänning på sig som mamma sytt på sextiotalet. Den är så fin på henne tycker jag. Tårtorna var goda, prästen trevlig, gästerna snälla, pianot stämt. Kakorna stod Agdas farmor och mormor för, då Agdas mamma haft annat för sig.

I övrigt flyter livet på här i Degis. Vi försöker lära känna vår nya familjemedlem, Boy. Vi som sagt att vi inte ska ha fler barn, och så skaffar vi tre till (=en hund). Kärlek och kaos, kaos och kärlek. Apropå det, Boy har hjärtan i pälsen, kan ni tänka er.

Jag har fått nytt jobb! Det bara löste sig det här med att jag behövde göra något nytt, dagtid. Jag sökte ett jobb som jag inte fick, men så fick jag ett annat huxflux, som passar bättre, halvtid. Börjar jobba i april. Men jag har kvar min vanliga anställning på kardiologen i grunden ändå, komplicerat jag vet. Jag kan förklara en annan dag vad jobbet handlar om! 

Det stormar här idag, riktigt isande vindar. Det snöar inte, men snön blåser omkring i luften. 

Igår på alla hjärtans dag fick jag fina blommor, godishjärtan och en fin nyckelring. Allt av maken   

Av Selma fick jag detta, gissa om jag blev glad:

Kram  

Det är galet nu. Jag kan inte ens skriva något. Någon gång kommer jag se tillbaka på den här tiden och skaka på huvudet, med ett leende såklart. Men galet är det.

I övermorgon är Agdas dop. Någon bakning finns det inte tid för, vi får köpa tårtor.

För ett år sedan höll jag på att längta ihjäl mig efter vår, oj vad jag minns. Ingenting känns lika akut nu, och jag känner hur fort tiden går...

Skönt att vi tog oss hem när vi hämtade Boy, vår valp. Över hundra mil, ishalka, tidvis oplogat, med husvagn. Det blev lite för spännande lördag kväll innan vi tog oss till en rastplats och kunde övernatta.

6% batteri. Hej då!

Hej bloggen och hej mina följare om ni fortfarande är med mig!

Långt uppehåll. Som vanligt frågar jag mig om jag måste redogöra för allt viktigt som varit sedan sist, men kommer återigen fram till att jag inte behöver det. Vill tacka er som ändå besökt mig i min onärvaro!

Det som händer hos mig är...livet! Det kan ibland lämna sparsamt med tid och ork till bloggande. Men just nu är jag här.

Funderar en del på tiden efter föräldraledigheten. Har faktiskt sökt några jobb och varit på en intervju. Fick inte det jobbet (lika bra) men blev erbjuden annat i samma veva, som jag kanske ska hoppa på. Men måste höra mig för lite mer. Jag är inte längre så lätthanterlig att jag niger och säger ja till allt, jag är en fyrbarnsmor med en del krav, men det ska nog lösa sig.

Jag tror vi behöver tänka på något annat nu va, ska vi se på en bild? Ok, jag ska söka reda på någon i telefonen.

Den första måste bli på takraset på baksidan av huset. Jonas har fått gräva fram lite utsikt till E:s rum. Hängrännan hänger nätt och jämt kvar efter trycket från snömassor.
Det är ca 12 minusgrader idag. Nästa bild är ett mirakel. Jag visste att det skulle ske vilken dag som helst, men jag är alldeles tagen ändå! Bilden visar ett bo av halm med ett täcke av kaninhår, där under ligger det helt nyfödda små kaninungar. (Det var inte riktigt meningen att det skulle bli ungar, men tydligen kan kaniner öppna haspar om de vill). Tänk att Lilly som förstagångsmamma gjort ett bo till dessa ungar, och varmbonat det med päls hon ryckt från sin mage. Hon är så duktig. Vilka instinkter djur har. Vilka instinkter har vi människor börjar jag tänka då? Hursomhelst så såg det vid en snabb titt ut att vara fem ungar, varav en eventuellt död. Jag ska titta igen om ett par dagar.

Hela familjen på nyår! Vi var hos min mamma, med mina yngre syskon. Mamma har fått det så fint i sitt renoverade hus.

En vinterbild jag tog från fönstret, tror det var dagen innan nyårsafton.

Några fler...

     

Innan dess var en del av familjen i Arvidsjaur och firade jul. Lugnt och mysigt. De äldre tjejerna firade jul hos sin farmor och farfar.

Ibland händer de bara, de där stunderna vi längtar efter, som denna från härom kvällen.

Hejsan svejsan mina vänner, vi hörs en annan gång!

Klockan 6, medan E dricker välling bredvid mig i soffan och A fortfarande sover, då kanske jag hinner skriva några rader här.

Det är som mörkast nu. Det känns, framförallt på eftermiddagen när solen går ner och bara halva dagen har gått. Kroppen blir lite förvirrad. Jag kan dock inte säga att jag är en av de som tycker att mörkret är jobbigt. Det är ingen tillfällighet att jag föddes på årets mörkaste dag tror jag.

Så här fint kan det vara i solnedgång i december.

Ser ni att grankvisten är färgad av solen?

 I fredags var det halka och en buss som försökte köra upp för backen här utanför gled iväg och hamnade i diket och på tvären.

Allt gick väl och efter några timmar var bussen bärgad.

Den här bilden på vår bil är lite på begäran, den ser inte alls så konstigt ut i verkligheten som på skuggbilden jag la upp för ett tag sedan.

Eftersom jag tömde kameran igår blir det ovanligt många bilder idag. Här får ni en på vårt hem.

Det kom en hel del blötsnö igår och inatt och såhär ser det ut idag.
 

Så här mitt i mörkaste vintern tänkte jag även ge er några bilder jag tog i somras. Lite som vitamin.

Det snöade igår, det vräkte ner. Det skottades och plogades flera gånger om. Sen kom plusgrader. Inatt regnade och stormade det. Idag sticker gräset fram på sina håll. Konstigt väder. Konstig värld också förresten. Visst är världen lite knasig nu eller är det bara jag? Det händer mycket, i naturen och i människors hjärnor, det går fort. Undrar hur tillvaron ser ut när barnen är vuxna.

Vår trapp igår och idag:

Idag är E febrig. Hon vill vara nära och så är det ju ofta med sjuka barn, så mycket mys i soffan blir det och mindre av allt annat.
Snart kommer Jonas hem och det blir helg. Helgerna kommer i alla fall fortfarande när de ska. Mina äldsta har påbörjat pappavecka idag. Man kan psykologiskt ställa om lite till att tackla fenomenet varannan vecka, och vänja sig litegrann, men vän med det blir jag aldrig.
Hur som helst, en fin fredag ska vi se till att ha här i huset, och det önskar jag alla er också.
Blommorna jag fick av mamma i helgen står sig fint:

Hej med er!

Det kommer en massa snö dag. Det märks inte att jag skottat och jag är glad att jag tog mig iväg för att hämta lilla E på igendriven väg. Det är inte lätt vara ute på vägarna idag och jag kommer inte känna mig lugn innan båda skolbarnen i huset tagit sig hem. Måtte skolbussen ta det säkra före det osäkra idag!

Snart ska det bli plusgrader och regn. Hej med er!

Det börjar bli kallt nu. Det drar sig längre under nollsträcket. Minus fem nu, imorse kallare. Solen strålar på denna frostiga del av landet och planeten, och det är en gnistrande vindstilla dag.

Här stannade jag för att ta en bild på det gnistrande landskapet. Gnistret syns inte, dock bilen - med lite lustig form.

Den här bilden skulle jag kunna skriva en A4 om, det låter säkert märkligt. Nu ska jag inte skriva en A4 om den, jag ska försöka få mig upp ur sängen där jag nyss fått Agda att somna. Oj dessa stunder när inga barn för tillfället behöver mig, då ska allt göras! Hej!