Världen kommer inte bli sig lik efter detta, det är jag övertygad om.
Vad liten världen ändå är. Nu är det som att vi alla tillhör samma land. Nu brottas vi med samma sak. Vi jobbar hemma, håller oss inne så mycket som möjligt, läser samma nyheter, tvättar händerna oftare än vanligt, bunkrar samma saker, ställer in våra resor. Tänker samma tankar kan jag tänka. Känner samma oro.
Nu prövar vi vårt samhälle. Nu reflekterar vi över vad som är viktigt och vad som händer när delar av samhället och vardagen stängs ned, vi kanske tänker på hur vi lever. Jorden får andas ett tag.

Vissa dagar jobbar jag hemifrån nu. Det är speciellt. Idag planterade jag om en orkidé på kafferasten, ovanligt.

Hemmakontoret är som det är, lite eljest. Inte så ergonomiskt. Här gäller det att kunna blunda för proppfulla lådor med kläder som ska lagas, små högar med grejer som "jag ska ta itu med sen", saker som ska bäras ner i källarn etc. Orkidén idag var en sådan sak som inte gick blunda för. Men otroligt nog jobbar jag också effekt med själva jobbet när jag är hemma!

Tog en eftermiddagspromenad!

Imorgon ska jag åka in till jobbet.

Jag hoppas innerligt att ni tar hand om er allihopa!