I morse när vi öppnade ytterdörren kände jag direkt att det var en annan luft ute, nästan lite vårlukt. Hilma måste ha känt samma som jag för hon sa direkt "Vad gott det luktar ute, det luktar natur!". Det gör mig så glad i hjärtat att hon, nio år gammal, känner sånt - som jag! Inte för att jag är någon slags mall, men jag haft så mycket glädje av att kunna njuta av naturens skiftningar. Och där lät jag som en gammal dam igen, jag har tendens att göra det ibland. Well well.

Det sparkar i min mage, mer och mer och livligare för var dag. Tänk att man kan vänja sig vid att ha en sprattlande person man inte känner i sin kropp!

Här får ni lite läsning, skrivet av någon som tycker ungefär som jag, i den här frågan i alla fall. 

www.vardagspuls.se/inre-halsa/darfor-ar-det-viktigt-att-barnen-har-langtrakigt/

Fast det kanske jag bara tycker för att jag inte orkar hitta på så många aktiviteter nu   .
Nä. Det tycker jag ändå!

Igår var vi och hälsade på får. Eftersom jag vuxit upp med får (tack kära mamma) så känns det så hemtrevligt varje gång. Massor av lamm fanns det också. Jag kunde identifiera mig med en och annan stor flåsande tacka med magen full av lamm.

Om man frågar Emelia hur fåren låter så säger hon: Blääää!

Nu är kaffet färdigt. 

Kaffekram och hej då!

 

wiolettan

13 mars 2017 11:52

Visst är det så. Det doftar på många olika sätt ute, och, helst i skog och mark, så man blir glad.
Vi hade också får och lamm hemma i mitt föräldrahem. Så roligt och trevligt det var. Nu blir jag riktigt nostalgisk. Härlig bild.
Var rädd om dig och varm kram.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fyndade en fin lång stickad höstklänning på secondhand häromdagen och det gjorde mig glad! Imorgon ska jag på ett "viktigt möte" och då får ni hålla tummarna för mig. Kram och hej från den där som vill blogga men inte orkar     ...

Den kom tidigt i år den första morgonen med frost i gräset. Som om jag känt det på mig ställde jag pelargonerna under tak igår. Bonden tröskar idag. Som inbiten lantis har jag följt utvecklingen sedan försommaren. Från nyss börjat växa till färdi...

Varför skriver jag så sällan här? Möjligen har jag för många osorterade tankar och känslor att jag inte vet vad jag skriva. Skulle behöva ett par kvällar i månaden med Elin. Det skulle nysta upp ett och annat. Hur många andra finns det som är intress...

Hej... Här tittar jag in som om jag besökte någon annans blogg som jag glömt. Det var visst min! Livet är som vanligt galet nu men det är ju som vanligt då! Alldeles glad för en stund kan jag bli av att hitta årets första maskrosor. Det var som att...

Så var sjön frusen och dagarna korta. Halva november är bakom oss. Om två veckor tågar advent in. Farsdag idag har spenderats hemma med familjen och lite tårtliknande fika fick vi till. Två av kaninerna fick flytta från uteburen in till ka...