Grisen vaknar i sin stia,

gluttar ut

vid sin knut

mellan åbrodd och salvia,

fnyser med sin bleka nos

på en röd och daggig ros.

Ur en dikt av Erik Axel Karlfeldt

Jag dammar av mina diktböcker ibland och hittar några rader som fastnar. De här för mig till sommar. Känns tilltalande att vara gris och fnysa åt en daggig ros istället för att som jag ligga och kräla och fösöka fånga den på bild. Allt måste inte förevigas, hellre upplevas, om så bara genom en fnysning. Vaknat i en svinstia har jag för övrigt gjort en gång i mitt liv.

Det är idag det ska packas inför resan till hembygden imorgon. Undrar hur många skärtorsdagar i vuxen ålder som jag inte varit på resande fot. Tre barn och två vuxna och allt som hör till ska med. Men det är bara morgon än, och tröttheten....

Det ska bli härligt med en jämtlandspåsk, när vi väl tagit oss iväg!

Förresten så har vi fåtten takbox av Jonas föräldrar, vilken underbar present.

Hejpåer