Jo det är så att det är en sak i mitt liv som inte går ihop.
Jag jobbar med hjärtan och älskar mitt jobb. Jag visste redan under utbildningen att det var hjärtpatienter jag ville ta hand om när jag skulle börja jobba. Jag tycker om att ta hand om de som kommer in akut med hjärtinfarkt eller allvarliga arytmier alla tider på dygnet. Jag tycker om att ta hand om de som kommer in med ont i bröstet för första gången liksom de som är stammisar. De som har svår kronisk hjärtsvikt där allt handlar om att ha det så drägligt som möjligt i det jobbiga, eller de som fått ett nytt hjärta och ett nytt liv. De som kommer in med hjärtinfarkt, gör PCI och åker hem några dagar senare pigga och vid liv utan att riktigt förstå vad som hände. De vars hjärta stannar. De som det visade sig att de var hjärtfriska. Alla med förmaksflimmer, pacemakrar, klaffel, bypassopererade..... Jag tycker om att det är dessa människor och deras hjärtan jag får möta ta hand om varje dag.  Jag älskar att känna mig lugn, säker och att ha mycket i ryggmärgen (för det mesta...) Så vad är problemet undrar ni??

Det är nu det blir tråkigt. När det handlar om arbetstiderna som inte går att få ihop med familjen och vardagen. Arbetstiderna som sänker en. Inte på en gång, men efter tio år. Orkar inte jobba treskift längre med dagar, kvällar, nätter, helger hullerombuller.

Så dilemmat: jag inser att jag för att få ihop vardagen och mitt mående bör finna ett dagtidsjobb. Det betyder att jag måste lämna mitt arbete som jag älskar. Förmodligen är det bara inom kommunen jag får dagjobb (andra sorter är oerhört attraktiva och svåra att få). Jag har svårt för att se hur det arbetet ska vara givande för mig som person. Det gåår rent praktiskt jobba kvar. Men det kräver pusslande, mindre gememsam tid hemma med Jonas, mer trötthet. Inte värt det med andra ord.

Just nu är jag föräldraledig. Börjar arbeta i maj. Jobbytet kan ske tidigast i höst. Så vi får se vad som händer!

Vad mer? H och S kom igår och åkte imorse men kommer tillbaka på fredag. Skönt få träffa dem en sväng. 

Jooo! Jag gjorde ju dessutom mina första semlor igår:

Jag fick godkänt av min vän Jessica som var här på besök, och även av Jonas tror jag :)

Nu ska jag och E tvätta lite kläder!

Hej!

 

wiolettan

10 februari 2016 15:38

Sjukvården behöver såna som dig som känner att de trivs med yrket och jobbet som sådant och kan sina saker.
Jag hoppas verkligen att det löser sig på ett bra och vettigt sätt för dig, för det är viktigt. Du och din familj ska ju inte behöva ta stryk. Men hoppas, hoppas att du kan få arbeta med det du brinner för.
Jag är ju tydligen en patient som passar in på många av dina kriterier, så jag känner ju dubbelt upp att du behövs.
Hjärtat är ju ett livsviktigt organ och många dör ju i sjukdomar som är relaterade till hjärtat. Jag har flera morbröder och en moster också som har avlidit av hjärtinfart, min ena bror har haft en kraftig sådan.

Trehörningsjö, jo visst är det så, du gissade alldeles rätt, det är därifrån jag kommer, cirka två mil ifrån Västerbotten, men i Ångermanland. Ska dit upp till sen våren igen.
Varm kram till dig.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

Lena

11 februari 2016 19:55

Tack för de orden. Jag hoppas också att det löser sig på något magiskt sätt. Kram :)

 

pappa Alf

12 februari 2016 18:32

Hej på dej !
Jag förstår din dilemma, även om jag själv inte har varit i din situation, så har jag haft vänner/bekanta som har gått in i väggen. Hur kan hen som älskar sitt jobb gå och bli utbränd. Kanske just därför att hen älskar sitt jobb så glömmer man att ta hand om sej själv och sitt eget liv. Det är alltså en balansgång som man måste hantera. Samtal med partner är ett måste, för att få det gemensamma livet att bli "rätt" för alla parter. Allt det där är ju egentligen självklara saker men kan behöva upprepas lite då och då.
Hoppas du/ni hittar er lösning som gör att ni kan få full valuta för era liv. Du ,J, H,S,E, är ju dom som din sfär består av. Var rädda om er.
Varma kramar till er alla

 

Mamsen

16 februari 2016 18:41

Jag hejar på. Klokt att jobba deltid och endast dagtid. Det kan nog i dagens läge finnas jättespännande och givande arbeten på dagtid. Skola, äldreomsorg eller något intressant projekt. Det är sådan brist på sjuksköterskor så du får nog med din erfarenhet välja och vraka. Det kommer att bli ett lyft. Halvtid eller högst 75 procent, inget mera!! Det är bara att lägga ribban där den ska ligga och ingen annan stans! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fyndade en fin lång stickad höstklänning på secondhand häromdagen och det gjorde mig glad! Imorgon ska jag på ett "viktigt möte" och då får ni hålla tummarna för mig. Kram och hej från den där som vill blogga men inte orkar     ...

Den kom tidigt i år den första morgonen med frost i gräset. Som om jag känt det på mig ställde jag pelargonerna under tak igår. Bonden tröskar idag. Som inbiten lantis har jag följt utvecklingen sedan försommaren. Från nyss börjat växa till färdi...

Varför skriver jag så sällan här? Möjligen har jag för många osorterade tankar och känslor att jag inte vet vad jag skriva. Skulle behöva ett par kvällar i månaden med Elin. Det skulle nysta upp ett och annat. Hur många andra finns det som är intress...

Hej... Här tittar jag in som om jag besökte någon annans blogg som jag glömt. Det var visst min! Livet är som vanligt galet nu men det är ju som vanligt då! Alldeles glad för en stund kan jag bli av att hitta årets första maskrosor. Det var som att...

Så var sjön frusen och dagarna korta. Halva november är bakom oss. Om två veckor tågar advent in. Farsdag idag har spenderats hemma med familjen och lite tårtliknande fika fick vi till. Två av kaninerna fick flytta från uteburen in till ka...